Ni har säkert redan hört om Kony2012 rörelsen som sprider sig och förökar sig likt en amöba över internet. Ifall ni inte känner till den så är ni verkligen inte speciellt observanta eftersom alla nyhetstidningar tar upp rörelsen och Kony2012 är "trending" på både Twitter och Facebook. Här är rörelsens egna informationsvideo:

Efter att ha sett videon är min första tanke att det visserligen låter rätt positivt, men det märks tydligt att videon gör sitt bästa för att måla upp ett svart-och-vitt-scenario och att det förmodligen är mycket som man INTE nämner angående konflikten i Uganda, om Kony, om LRA, USA's band med Uganda, Invisble Children etc. Well, det tog inte lång tid innan sanningen kom fram.

Jag rekommenderar starkt att ni läser följande brev som ger en mycket bättre överblick om sitautionen i Uganda än vad videon ovan ger: http://www.reddit.com/r/politics/comments/qm349/why_the_kony_documentary_and_invisible_children/

Nedan är också en video av en bloggare från Uganda:

Övrig fakta:

- Invisible Children lägger bara ner 31% av sina inkommande donationer på faktisk välgörenhet

- Ugandas armé är ansvariga för diverse brott mot mänskliga rättigheter, vilket kan jämföras med de som har begåtts av LRA. Dessa tas inte ens upp av IC.

- IC stödjer andra militanta grupper såsom Sudans Liberation Army med flera.

- Finns mycket mer att veta, men kolla först och främst igenom länken och videon ovan.

Så mina vänner, vad har vi lärt oss? Att vissa människor kan sjunka otroligt lågt för att tjäna pengar av människors goda (men naiva) avsikter. Vi har också lärt oss att man bör göra åtmistonde lite efterforskning innan man helt tror på informationen man har fått. Ifall man bara hade sett IC's egna Kony2012 video så är det väldigt svårt att bilda en bra uppfattning om situationen. Köp inget från IC och donera inga pengar till de. Ifall ni vill stödja välgörenhet så finns det flera MYCKET bättre och seriösare organisationer att stödja. Såsom Amnsesty, en mycket väl ansedd organisation som i årtionden har kämpat för mänskliga rättigheter och upplyst oss bortskämda yuppies om vilka vidriga handlingar som begås i fjärran länder.

Sov gott.

Dehumanisering är ett starkt ord och något som också har en väldigt negativ klang. Till exempel när vi pratar om dehumanisering av judar under nazi-Tysklands regim så är det detta en av de bidragande faktorerna som kunde rättfärdiga förintelsen. När man talar om dehumanisering av kvinnor i media så handlar det ofta om hur kvinnor porträtteras som objekt eller varor som bara finns till för att vara till förfogande för män. Men ingen pratar om dehumanisering av män? Ingen pratar om män när det kommer till sexism (förutom i egenskap av förbrytare såklart). Ingen pratar om mäns plats i jämställdsfrågor heller för den delen så länge det inte har att göra med att måla upp män som svinen och kvinnor som offren. Det råder mycket snack om könsroller, hur dessa påverkar unga flickor, hur det blir svårare för kvinnor och hur det negativt påverkar de... fast ingenting om män. Varför inte? Är inte män också delaktiga i jämställdshetdebatten? Blir inte män också utsatta för diskriminering eller sexism? Blir inte män också objektiferade i media? Finns det inte också väldigt mycket negativa manliga stereotyper och könsroller som negativt påverkar män i alla åldrar? Svaret är föstås jo, men ingen verkar vara intresserad av att prata om detta. Varför är det alltid män som är svinen och kvinnor är enbart offer?

Sexismdebatten

Sexism definieras som en sorts "könsrasism", alltså diskriminering och förtryck av individer baserat på deras kön. På samma sätt som en rasist ser människor av en viss ras eller viss etnicitet som mindre värd så ser en sexist det ena könet som sämre och mindre värd.

Sexism är ett begrepp som ofta används av femister. Dock är det alltid underförstått att man menar sexism mot kvinnor, och inte mot män. Som om man aldrig skulle kunna vara utsatta för sexism och som om det aldrig har hänt. Detta är långtifrån sanningen.

Tänk efter. Om någon påstår öppet att män är mer intelligenta än kvinnor så kommer den personen att bli utbuad och inte tagen på allvar. Dock applåderar folk åt uttalanden om att kvinnor är intelligentare eller duktigare än män. Att säga att män är sämre, dummare, mer ansvarlösa etc anses helt acceptabelt fast likadana uttalanden mot kvinnor hade skapat kaos hos feminister och i media.

((digression: Till exempel så debatterade jag häromdagen över internet med en feministisk bloggare som säger att kvinnor är det överlägsna könet och att män är sämre än kvinnor, inom ungefär alla områden. Bloggaren får mängder av kommentarer av läsare som håller med och vissa av uttalandena är riktigt hatiska. Jag kritiserade hennes blogginlägg så diplomatiskt jag bara kunde och sa att jag anser att man bör kunna ge källor eller bevis ifall man ska göra såna radikala uttalanden. Jag blev genast uthängd som en kvinnohatare, en sexist och en person som försökte förhindra kvinnor från att säga vad de vill. Alltså jag var ett svin)).

Kolla bara på de könsstereotyper som existerar. I varenda amerikansk sitcom så är det frun som är den rationella, intelligenta individen som alltid har rätt. Mannen å andra sidan är en korkad pajas. Våld mot män av kvinnor är antingen komiskt eller tas inte på allvar över huvud taget. En kvinna som smäller till sin man är acceptabelt. Hon skulle aldrig bli demoniserad och hon skulle få mildare straff än vad en man hade fått. Media visar också upp bilden av den upprörda frun som smäller till sin man för någon petitess som ett normalt inslag i ett fungerande äktenskap/relation. Dock ifall en man smäller till sin fru så kommer han bli kallad för ett ärkesvin, samhället kommer att döma ut honom som en del av jordens största avskum. Blir han arresterad och dömd får han garanterat högre straff än vad en kvinna hade fått ifall det var tvärtom. Ingen hade skrattat åt en man som misshandlade sin fru i en tv-serie eller film. Då är det på dödligt allvar, men det motsatta är det inte många som reagerar på.

Varför? Som jag ser det så har det att göra med den skeva bilden vårat samhälle har på både män och kvinnor. Män ska vara stora, starka och tuffa.. och de ska förstås tåla lite stryk, speciellt från ett svagt och skört fruntimmer. Män ska helst inte uppvisa några känslor alls. Emotionella uttryck, sensitivetet, medkänsla, sårbarhet etc ses som feminina egenskaper och hör inte hemma hos en person med en penis mellan benen. Detta är vad jag menar med att könsroller och könsstereotyper existerar åt båda håll, och det är destruktivt för både kvinnor och män.

Könsstympning

Dubbelmoralen som präglar den här debatten syns väldigt tydligt bl.a på allmänhetens förhållande till frågor om könsstympning. Könsstympning är också ett väldigt negativt laddat ord, vilket det också borde vara. Det förknippas ofta direkt med kvinnlig könsstympning men många blundar för den manliga könsstympningen.

Kvinnlig könsstämpning innebär att man skär av delar av det kvinnliga könsorganet, blygdläppar och ibland även klitoris. I vissa fall syr man även ihop öppningen och lämnar bara en liten öppning för menstruation och urin. Tanken är att hålla det kvinnliga könsorganet orört och openetrerat tills en man tar hennes oskuld. Det är en produkt av religiöst vansinne, puritanism och en vidrig kvinnosyn. Eller som man också kan kalla det, Islam. Men det är en annan debatt. Många kvinnor dör varje år som ett resultat av denna sadistiska ritual. De som överlever får leva med skam, trauma och förnedring.

Manlig könsstympning anses inte lika dramatiskt. Det är en mindre skadlig process med mindre riskfaktorer än med kvinnlig könsstympning. Man klipper av förhidder eller skär av den (i vissa länder med en vass sten). Inom vissa judiska sekter har det gått till genom att en Rabbin biter av förhuden och sedan spottar ut den. Detta är dock inte lika vanligt dock, mest med tanke på att det är ohygieniskt och rätt motbjudande. Inte lika många pojkar dör av könsstympning som flickor, dock händer det faktiskt, även i civilserade i-länder där det utförs under medicinskt steriliserade förhållanden. Det är alltså inte riskfritt. Även om man bortser från dödsrisken är fortfarande omskärelse en väldigt plågsam process. Oftast utförs det på bebisar som inte har något att säga till om. I vissa afrikanska länder sker det på män i tonåren som en form av mandoms-ritual.

I vilket fall som helst, det som är gemensamt både för manlig och kvinnlig könsstympning är att det är ett övergrepp på en (oftast) försvarslös och ovillig individ. Det är en smärtsam ritual som sker utan bedövning som kan ge men för livet. Det uppfyller dessutom inget praktiskt syfte. Enda underliggande syftet är religiös purtianism, att begränsa individens sexualitet. I USA har omskärelse varit populärt under lång tid mycket tack vare kristen moral och tron om att omskärelse motverkar onani. Vissa hävdar att manlig omskärelse är bra ur ett hygieniskt perspektiv eftersom då kan inte smuts samlas under förhuden. Detta är ett vansinnigt argument för att försöka rättfärdiga övergrepp. Det finns fortfarande en anledning till varför män har förhud. Precis som med ögonlock, eller ska vi skära av de också? Vem som helst som sköter sin hygien åtminstonde medelmåttigt kan motverka allt som smuts under förhuden kan leda till. 

Varför föraktar vi i västvärlden kvinnlig könsstympning samtidigt som blundar för manlig könsstympning? Vi iakttar med förakt hur man i den muslimska världen utsätter kvinnor för denna ritual fast vi låter våra statligt finaniserade sjukhus utföra en motsvarande ritual på pojkar. Vad är detta om inte dubbelmoral? Vilka är då vi att fördöma denna kvinnliga könsstympning när vi tycker det är helt okej för läkare att skära av delar från en försvarslös bebis så länge det är en pojke?

Mer om könsorganen

Som jag var inne på innan så blundar vi gärna för våld mot män, både när det sker i verkligheten men också i media. Våld mot män av kvinnor är ofta till och med något roligt. Vi är så vana vid föreställningen om att det är män som är förövare som slår kvinnor, så när vi ser det motsatta i en amerikansk Hollywood-film så uppmuntras vi till att skratta. T.ex, finns det någon amerikansk komedi numera som inte har något skämt med en kille som blir slagen mellan benen?

Jag tänker tala lite mer om några särskilda fall. Det första är Lorena Bobbit. En kvinna som efter ett dramatiskt äktenskap med sin man John Bobbit skar av hans penis med en kniv. Hon gjorde sig sedan av med penisen genom att slänga ut den på ett fält. Vad hände med Lorena? Hon blev en kändis. Hon fick vara med i tv-program där programledaren skämtsamt frågade "har du skurit av några fler kukar på sistone?". Ingen tog fallet seriöst. Alla tyckte att det var humoristiskt och lämpligt att driva med. John Bobbit var tydligen ingen sympatisk man från vad jag hört, men förtjänade han att få sin penis avskuren på detta sadistiska vis? Klippet nedan är från samma tid och ger en bra inblick i omvärldens reaktioner.

Tänk er nu att det hade varit tvärtom. En man är gift med en kvinna som behandlar honom dåligt. Mannen tar en kniv och skär av hennes klitoris eller varför inte hennes bröst, och slänger sedan de avskurna kroppsdelarna i hopp om att ingen kommer hitta dem. Hur hade vi då reagerat? Hade vi hyllat mannen som någon sorts hjälte som stod upp emot sin plågoande? Hade vi haft honom i talkshows och applåderat åt hans sadistiska och makabra brott? Hade vi skrattat åt hur lustigt det måste ha sett ut när han med en kniv lemlästade sin frus könsorgan? Jag är rätt säker på att svaret på alla dessa frågor är nej. Så varför är det mer acceptabelt och till och med roligt när det händer en man? Vad är det om inte sexism och mansförakt?

Anledningen till att vissa människor, oftast radikala feminister, hyllar och till och med applåderar åt ett sådant brott är pga de ser det som en vinst mot manligt förtryck. Att skära av hans penis är därmed att avmaskulinera honom vilket på något obskyrt sätt ska leda till befrielse av kvinnor. Han förtjänade det med andra ord. Det grundas i hat och fördomar.

Vad hände föressten med Lorena? Hon ansågs psykiskt instabil och behövde därmed inte avtjäna något fängelsestraff. Hon fick gå en 45-dagars behandling och sedan blev hon fri. En man som hade begått motsvarande brott mot en kvinna hade med all säkerhet fått sitta åtminstonde flera år i fängelse. Allmänheten hade KRÄVT det.

Ett annat liknande exempel är den 48-årige kvinnlige psykopaten Catherine Kieu-Becker som blev sur efter att hennes män krävde skilsmässa och valde att skära av hans penis. Detta var många år efter föregående fall, men även här var det ingen som tog det på allvar. I det amerikanska tv-programmet "The Talk" så skämtar de kvinnliga programledarna om incidenten och publiken, som bara verkar bestå av kvinnor, hurrar och skrattar. Hur hade vi reagerat om vi hade en talkshow med manliga programledare som skämtar om hur någon man lemlästade sin frus könsorgan medans publiken gapskrattar åt de lustiga skämten. Allmänheten hade då blivit rasande och krävt ursäkter, avskedningar etc. Det hade ansetts skandalöst, osmakligt och vidrigt, men eftersom i detta fall är att man driver om en man som blivit offer för en kvinna så är det därför enbart roligt. Här är klippet.

Kommer skriva mer inlägg om det här ämnet för det finns så många klockrena exempel som pekar på den dubbelmoral som existerar i vårat samhälle angående frågor om jämställdhet och sexism.